Unga människors utforskande av sin sexualitet har alltid inneburit risker, men sex på nätet innebär en ny typ av risker. Dessa leder till att barn utsätts för sexualbrott i sin vardag som till stor del utspelar sig på just nätet. Här lever barn och unga sina liv idag och gränsen mellan online och offline har suddats ut för länge sen, och det är inte heller meningsfullt att försöka upprätthålla den gränsen, vilket vuxna gärna gör.
I rapporten ”Allt som inte är ett ja är ett nej” har vi undersökt barns utsatthet för sexualbrott i vardagen och vilka strategier de har för att skydda sig. Den bygger på en unik undersökning där nästan 13 000 barn i åldrarna 10 – 17 år har deltagit genom att svara på frågor, kommentera fritt och dela med sig av egna berättelser om utsatthet. De brottstyper vi frågade barnen om handlade om att få oönskade nakenbilder, bli hotad till att skicka nakenbilder, få nakenbilder spridda utan samtycke, bli erbjuden pengar för nakenbilder och om att träffa personer för att ha fysisk sex mot ersättning. Det visar sig att många barn, framför allt flickor, har utsatts för flera olika typer av brott. Vi ser också att många av barnen saknar kunskap om vad som är lagligt eller inte när det handlar om sexualbrott på nätet, vilket innebär att de kanske inte alltid vet att de blivit utsatta för ett eller flera brott.
Utsattheten för brott börjar också tidigt och många av barnen beskriver att de har utsatts för oönskade nakenbilder, hot och erbjudanden om att sälja bilder före de nått tonåren. Hur, var och av vem barnen utsätts varierar stort men ett tydligt resultat är att barn ofta utsätter andra barn. Här finns ofta en åldersskillnad där ett äldre barn utsätter ett yngre barn.
Vilka strategier har barn för att skydda sig på nätet?
Barnens brottutsatthet innebär att de har skapat strategier för att skydda sig från konsekvenserna av att utsättas för brott i sin vardag. Dessa strategier beror bland annat på vad barnet vill uppleva, tidigare erfarenheter och kön. Strategierna kan både handla om att minimera risken genom att undvika exponering och hur man ska kunna ha positiva sexuella upplevelser över nätet utan att skadas. Gemensamt för alla strategier är att barnen lägger ett stort ansvar på sig själva och på andra barn. Det kan handla om hur och till vilka en skickar nakenbilder, hur en anonymiserar bilder och vad en kan göra om någonting går fel. Dessa strategier kan vara mer eller mindre hjälpsamma för att hantera risker och även om de ofta fungerar bra kan de i värsta fall innebära att barnet själv riskerar att utsätta andra barn för brott. Det finns också barn som anser att den som utsätts för ett brott i alla fall delvis har sig själv att skylla.
Det är viktigt att förstå att målet för alla strategierna – oavsett effektivitet – är att navigera i ett riskfyllt landskap utifrån de egna preferenserna och undvika att skadas.
Brist på förståelse hos vuxna
Vuxenvärlden, som ofta har en begränsad förståelse för barnens verklighet (och nätbaserad sexualitet), förmår sällan att skapa en dialog med barn som bygger på barnets egna önskningar och strategier. I stället försöker vuxenvärlden skydda barnet genom förbud, eller varna för hotbilder som endast omfattar en liten del av barnens verklighet. Bristen på förståelse fördjupar känslan av skam och skuld hos utsatta barn och hindrar barn att söka stöd hos vuxna när någonting går fel. Det framgår tydligt av vår undersökning att detta skapar en osäkrare tillvaro för barnen på nätet och att de själva kan vara osäkra på vad som är brottsligt eller inte. Det är av stor vikt att vuxenvärlden fångar upp dessa insikter och tillsammans med barn och unga påbörjar en diskussion om normer, samtycke och gränser för sex på nätet. Detta gäller inte minst de fall där barn utsätter andra barn för brott.
Det är bara genom att lyssna på barnen, ta deras åsikter och upplevelser på allvar och stötta de barn som utsatts utan att skuldbelägga dem som vi kan hoppas på att göra nätet till en säkrare plats för barn. Det är inte rimligt att barn vid tidig ålder ska vänja sig vid att utsättas för brott utan att ha stöd av vuxenvärlden
Tack till alla barn och unga som så generöst har delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper!
/Sophie Josephson
Senior Barnrättsrådgivare och projektledare Ditt ECPAT