Vuxenvärlden måste börja lyssna på pojkarnas berättelser

I vår rapport ”Tjejer måste sluta skicka bilder” har ECPAT undersökt pojkars tankar kring nakenbilder, relationer och åldersskillnader i sexuella relationer. Bilden som framträder är att pojkar har svårt att förstå andras (och sin egen) sexuella utsatthet och samtidigt försvarar de ett aggressivt och gränslöst beteende som en del av mansrollen. Många svar präglas också av rasism, homofobi och sexism. Att så många pojkar identifierar sig med en mansroll som skadar både dem och andra kan skapa en känsla av uppgivenhet hos läsaren, men uppgivenhet skapar sällan förändring. Förändring kommer först när vi försöker förstå varför pojkar har dessa attityder och hur de kan förändras.  

I tidigare rapporter har vi sett att pojkar i högre utsträckning än flickor lämnas ensamma på internet av vuxenvärlden, att föräldrar oroar sig mindre för vad pojkar gör på internet och att en stor del av det stöd och den information om risker och utsatthet för sexuella övergrepp riktar sig till flickor. Givet detta och en allt mer polariserad och aggressiv digital värld är det kanske inte förvånande många pojkar drar slutsatsen att aggressivitet – och att skylla på andra – är ett acceptabelt beteende. Det är samtidigt ett beteende som skapar en egen form av sårbarhet, inte minst för de som själva utsätts för ett brott, och många pojkar saknar verktyg att hantera svåra upplevelser. Detta är någonting vi ser på Ditt ECPAT, vår stödlinje för barn och unga, där nästan hälften av barnen som söker stöd är pojkar. Det är en mycket högre siffra än de flesta andra stödlinjer för barn.

Många av pojkarna som hör av sig till oss har blivit utsatta för brott – fått sina nakenbilder spridda, blivit hotade, pressats till sex eller fått oönskade nakenbilder av flickor och kvinnor – men till skillnad från flickorna har de svårare att sätta ord på sina upplevelser och känslor. Det blir tydligt att en snäv mansbild där aggressivitet och kontroll premieras, inte räcker till i dessa situationer och att de blir väldigt ensamma i sin upplevelse.

Andra pojkar söker stöd för att de själva utsatt någon för ett brott – framför allt spridit flickors nakenbilder utan samtycke – och förtvivlat vill ställa det till rätta. I dessa fall har de inte själva förstått att det de gjort är olagligt eller ens hur kränkande det är för den de utsatt. Det är andra personers ilska, ofta från en person de verkligen bryr sig om, som får dem att inse att deras beteende är fel och skadar både dem själva och andra. 

Slutligen har vi många pojkar som vill prata om hur de ska bete sig på ett schysst och respektfullt vis, om samtycke och sex, om vad som är okej att göra och säga på internet eller vad en kärleksrelation innebär. Det är uppenbart att det är ovant för dem att tala om dessa frågor, att beskriva sina känslor och sina tvivel, att visa sig sårbara. I många fall beskriver de också själva att det är första gången de talar med en vuxen om dessa frågor och att det sker i en chatt där de är anonyma är ett underbetyg åt vuxenvärlden som helhet. 

/Jonas Karlsson, Utredare ECPAT