Kvinnliga förövare av sexuella övergrepp

Idag släpper vi en rapport om kvinnliga förövare av sexuella övergrepp på barn. Forskarna Linda Jonsson och Carl Göran Svedin vid Barnafrid – som är ett nationellt kunskapscentrum för våld mot barn på Linköpings Universitet – har sammanställt den forskning som finns. De har också intervjuat yrkesverksamma som möter utsatta barn i Sverige.

Jag tänker på… en flicka som var utsatt för övergrepp och vi trodde att hon var utsatt för sexuella övergrepp. Hela personalgruppen frågade vem som utsatt henne. Och de hade frågat henne om det var pappan, farfadern etcetera. Sedan hade de någon kandidat från socionomprogrammet som sa – är det inte en kvinna som gjort det? Och på frågan så säger flickan – Ja, det är min mamma. Och då har ju mamman varit med i behandlingsupplägget… och då säger den här praktikanten – Varför har du inte berättat, och flickan säger att ingen frågat henne om det var en kvinna så hon trodde ingen ville höra det. Vi professionella tänker – vilken han är det? – man förutsätter att det är en man.

Så beskriver en person som i sitt arbete möter barn hur det kan se ut för barn som utsatts för sexuella övergrepp av en kvinna, i det här fallet barnets mamma.

Men begås inte de flesta sexuella övergrepp på barn av män? Jo, så är det. Men som barnrättsorganisation är det vår skyldighet att agera om vi tror att det finns barn som utsätts för sexuella övergrepp och som vuxna idag inte ser. Detta är anledningen till att ECPAT Sverige har tagit fram en rapport om kvinnliga förövare: vi ser en risk att det finns barn som utsätts för övergrepp som samhället inte upptäcker. Att de flesta förövare är män är inte ett skäl till att inte uppmärksamma sexuella övergrepp på barn som begås av en kvinnlig förövare. Varje barn har rätt till likvärdigt stöd och bemötande från samhället när de far illa, oavsett förövarens kön.

De få forskningsstudier som finns om övergrepp som begås av kvinnor visar att konsekvenserna kan bli lika allvarliga som när förövaren är en man. Det kan också ta längre tid innan övergreppet upptäcks. Barnet själv kanske inte ens vet att det hen utsätts för är brottsligt, eller så kan barnet känna att det är extra skamfyllt och därför inte prata med någon vuxen. Så här beskriver en kvinna hur hon som barn kände sig efter att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp av en kvinnlig förövare:

Jag kände mig isolerad och ensam. Jag kände mig hjälplös och utan rättigheter. Jag kände mig ful och att det var något fel på mig. Jag kände mig inte tillräckligt bra för att vara kompis med ett annat barn.

Barn ska få veta att de har rätt till skydd mot alla former av sexuella övergrepp, att alla vuxna som begår ett övergrepp är ansvariga för sina handlingar och att det alltid är brottsligt. Att vi allmänt i samhället breddar vårt samtal och vår förståelse för att en förövare av sexualbrott mot barn kan vara vem som helst – och därmed också en kvinna – fungerar förebyggande.

Ni kanske har hunnit se inslaget i SVTs Morgonstudio, då vår barnrättsjurist Isabella Kim deltog? Annars hittar ni hela programmet på SVT Play; och kan börja titta ungefär en timme och 20 minuter in. Här är också inslag från SVT där vår generalsekreterare Anna Karin Hildingson Boqvist intervjuas.